Jag var supernervös innan starten. Jag har tvingats att gå både när jag sprang Trail 12 km och trail 15 km tidigare i år, så målet var bara att orka. Men det visade sig att 21 km på vanlig väg var enklare än 15 km på trail.
Det var blåsigt, lite soligt. Jag laddade med diverse druvsocker, vatten och energidryck. Jag tänkte springa lugnt halva sträckan och se ifall jag kan öka hastigheten efter det, men det blev aningen långsammare istället.
Vid 10k kändes allt bra.
Vid 15k var jag supernöjd att jag orkat springa hela sträckan, ett helt nytt mål, men här började knäna och fötterna göra ont.
Vid 18k var jag riiiktigt trött. Jag ville avsluta starkt men lufsade mig genom SAIS-slingan i skogen.
De sista 500 metrarna var hårda och jag kika på klockan hela tiden för att se om det snart var dags att vila.
Och exakt vid målgång mötte jag upp familjen och pustade ut, väldigt nöjd.
Så här två dagar senare känns det helt ok. Inga skador eller blåsor. Svag i kroppen men ingen smärta. Dags mot nya mål!
Lämna en kommentar
Want to join the discussion?Dela med dig av dina synpunkter!